heippaheihedsheihei

Idag har jag bakat bullar, och den som smakat mina bullar vet att jag inte smusslar med det goda. De bokstavligen dryper av fett när man tar ut dem ur ugnen. Därför mår jag alltså lite illa i skrivande stund.
    
     Jag har även hunnit döda en myra idag. Ida tycker vårt hem är som ett zoo och det ligger verkligen nåt i det! Malar i garderoberna, myror på köksgolvet, äckliga larver i skafferiet, måsar på taket, och feta kattor på gården. Kanske ska jag börja ta inträde och ge guidade turer i vårt hus innersta. 
     Tillbaka till myran. Det var inte så att jag i misstag råkade ställa ner ett glas på den späda kroppen och på så vis dödade den. Nej. Myran sög sig fast i kanten på ett gammalt juiceglas och med kallt blod fyllde jag helt enkelt glaset med vatten.  Jag var fullt medveten om vad jag gjorde men förstod kanske inte ödet myran gick till mötes. När jag insåg att myran höll på att dö fick jag som man brukar säga panik. Jag hjälpte myran som nu tappat sina tentakler till skärbredan och hällde ut en stor hög socker brevid den. Tänkte att det här kunde tjäna två syften - Dör krabaten kan sockret fungera som grav, annars hittar myran sockret, äter, ler, och överlever. (Vi har haft myror i vårt kök så länge jag kan minnas och är därför mycket rutinerad när det gäller plötsliga dödsfall) Myran överlevde.
      Pappa berättade även att när han dammsuger upp myror (vilket han gör inte alltför sällan) brukar han också dammsuga upp lite brödsmular så att dom ska ha nåt gott i dammsugarpåsen. Pappa och jag är så lika:)
    

Liggandes i Idas soffa:

Jag: Jag känner verkligen att livet erbjuder mig en massa erbjudanden - Tänk vilka valmöjligheter jag har!
Ida: Jaha vadå?
Jag: Imorrn till exempel; Jag kan baka bullar, baka bröd, se på disneyfilmer, städa mitt rum, ordna upp bland mina papper, läsa psykologi till studentskrivningen, gå och simma, plugga, läsa en vanlig bok... !
Ida: Du tänker sova? Hasa runt i tofflorna?
Jag: Jepp

Gott folk, vad tar det åt er? Eller på ren svenska; Vad är ert problem?!

En längre tid har vi haft smältande isflak och stackars kravlande isbjörnsbebisar på näthinnan. Global uppvärmning fram och tillbaka. Vi har slängt brännbart restavfall i en särskild liten del av soporna fast ingen egentligen vet vad brännbart restavfall betyder, vi har separerat batterierna från äggskalen, glödlamporna från tidningssoporna, och kalleskaviartubarna från komposten då de tydligen inte är naturliga. Allt detta för att hålla den globala uppvärmningen långt långt borta. Att vårt klimat skulle börja likna det danska känns ju o så skrämmande..

Det blir ingen vit jul hör vi varje år, och ofta får pessimisterna rätt. Sorgligt tänker jag, de små liven som växer upp idag får inte uppleva gnistens prakt, inte får de åka pulka över de lömska gupparna och få ont i svanskotan, och de får aldrig uppleva känslan av att ha snö långt långt ner i halaren, vilken skam! Fy för global uppvärmning!

Men kära läsare, vad händer?! Jo, vi vaknar en morgon och marken är vit! Gud har sett oss, han finns bland oss när vi slänger våra kaviartubar och kör bilen på hög växel! Hallelujah, livet har mening. Nu tycker jag personligen att lite optimism borde vara på sin plats. En tro på att teperaturen håller sig under nollstrecket fram till jul, eller åtminstonne under julen. Om inte för er egen skull, tänk på barnen, gubbarna som grusar vägarna, de som tillverkar sånadär halkskydd och mig! Va?! Är det för mycket att begära av oss nordbor att tro på det vita kalla pulvret? Kan inte alla sluta sprida pessimistiska budskap om att snön inte håller i sig till jul? Sluta fälla komentarer om hur självklart det är att den smälter! Alla vet inte att det ska bli mildare, att slasket närmar sig! Att vi ska ta fram gummistövlarna, snart blir det sommar...

Vill ni inte vill ha "snötyngda hus, tusentals ljus, kulörta kulor i drivor" behöver ni ju inte bry er, men för oss som bryr oss, låt oss börja leva efter devisen; "Hoppet är det sista som lämnar människan"

Lämna en kommentar om ni vill vara med i "Våga Vägra SnöPessimismen-klubben" (även kallad VVSP)

Kära bloggläsare,

Att skriva en blogg ligger egentligen längst ner på min lista av saker jag vill göra. Men jag vet faktiskt inte vad annat jag ska sätta ner min obeskrivligt dyrbara tid på.

Efter att jag borstat tänderna, bäddat min säng å det allra omsorgsfullaste, omplacerat mina nallar på sängen så de nu sitter i ett löjligt litet mönster, kokat ägg, ringt pappa och ingående beskrivit min besvikelse över att han ätit upp ännu en kalles kaviar - tub, varit till minimarket och köpt en ny tub, och sedan tröstätit en massa ägg vet jag inte vad jag ska göra. Jag funderar på att borsta tänderna igen men vad ska jag göra efter det?

Att vara ledig på sommaren har sin charm. Att vara ensam om mornarna när alla har gått på jobb kan vara underbart. Förutom den självklara lyckan i att kunna springa runt utan kläder i huset finner jag stor glädje i att få stiga upp när fåglarna slutat kvittra, gå runt i pyjamazbyxor och en urtvättad ANTI AIDS T-shirt och se på samma avsnitt av cityakuten som jag sett ca 5 ggr förut.

Men man tröttnar på allt och det pirrar inte längre i magen vid tanken av att springa runt i en urtvättad T-shirt och äta dominokex! Jag vill ha nåt att bita i. Och inte nåt ätbart. När jag sitter ensam vid köksbordet och sommarsolen skickar in varma strålar över köksbordet och får dammet att lysa provocerande på mig, när det är alldeles tyst ute sånär som på det obehagliga ljudet min granne åstadkommer när hon skrapar bort målfärg från sitt fula gröna hus, blir jag alldeles matt.

Jag lider av tristess. Jag vill göra nåt. Helst skulle jag åka till egypten och snorkla. Hänger nån på? Men annars om ni inte vill eller kan så kan jag tänka mig att dricka te och spela spel. Cluedo, monopol, svälta räv, kasta gris till exempel. Annars kan vi äta nudlar och läsa i "vem är vem på Åland", eller så kan vi äh fan jag tycker det var ganska bra alternativ. Hör av er.

Pussokram

Håhå, i helgen har jag varit på modul ett av min simlärarutblidning. Det har varit nyttigt och intensivt men jobbigt att stiga upp på mornarna.

07:30 på lördagmorgon, jag gör mig i ordning inför kusen:

Jag: Pappi!!
Jag: PAPPI! HALLÅ! HÖR DU MIG?!
jag: HALÅÅÅÅ!! PAPPI!!!!
Jag: HALLÅÅÅ!
Far: Åhöh. Hallå? Va? (yrvaket)
Jag: E du trött? :)

08: 52 och jag stökar febrilt på i badrummet:

Papps: Men klockan e ju tie i! Ha du lagat nån smörgås?
Jag: Nä
Far: Ska jag göra det?
Jag: Det var ju det jag frågade om du kunde!!
Far: Närdå? :O
Jag: När jag frågade om du var trött!

Det är helt enkelt så att män inte förstår den här typen av intelligens! Vetenskapligt bevisat även detta inom psykologin - Kvinnor säger inte rakt ut vad de menar utan talar typ i kodspråk.

Pussheipa ^^

Idag åt vi tacos till middag. Förvisso var det mycket gott, men som barn upvuxen i tacogenerationens tidvarv är det med sorg jag ser mina stackars föräldrar idka denna måltid. De försöker, och viljan finns där! Men som van tacoätare ser jag hur de gör de klassiska nybörjarfelen. Först det ena sen det andra.

Den trygga tacoätaren vet sina gränser - undersökningar visar att ytterst få vana tacoätare äter fler än 2 högst 3!

Tacoätare med trygga anknytningsmönster ser till att från början inte ta för mycket kött, då hon av tidigare erfarenheter vet att det lätt blir för fullt och rinner över! Den här typiska kristalliserade intelligensen infinner sig relativt tidigt, även hos yngre tacoätare.

Unga tacoätare har ofta en känsla av osårbarhet - "Inget kan ju hända mig!"
Det är allmänt känt att unga tacoätare förklarar sina framgångar utifrån inre egenskaper. "Jag är så bra! Jag kan äta hur många jalopeños som helst utan att det bänner på tungan!" Medan misslyckandet förklaras utifrån yttre egenskaper: "Ingen kan äta tacos med såhär små skal utan att det rinner från mungipan!"

För att resultatet ska bli en trygg tacoätare med social kompetens, och ett bra självförtroende, är det viktigt att låta den unga tacoätaren göra sina egna misstag - Låt det rinna från mungiporna, låt händerna bli flottiga, o låt jalopeñosen bränna på tungan. Men var där, stötta och ge råd! Det kommer resultera i en varm tacoätare som är trygg i sig själv och vet sina gränser!


Nu ska jag sluta läsa psykolgi för idag i varje fall..

Pusss hej^^

Ida: "Så vad önskar du dig i födelsedagspresent?"
Jag: " Tja, något personligt^^"
Ida: "Fan int du med!"
Ida: " Är kläder personligt?"
Jag: "Hm, vet int men det finns en klänning på Zic Zac för 266 euro som är väldigt personlig!!"

Annars vet jag inte så mycket. Mamma kommer hem ikväll och pappa har köpt kalsonger med silverörnar.

Pusselipuss!

Jag vet att jag inte borde hänga ut mina lärare på min blogg.
Men jag gör det ändå. Dock skyddar jag deras identitet med psedonymer!

Helena Aaragón: "Kallas ni pärrong?"

Sten Wennergren: " Kärringen mot strömmingen!"


D va allt för idag^^

Hå hå! Jag säger då det! Påsken har aldrig riktigt varit någon hejdundrande högtid i min familj. Påsk är liksom tillräckligt ohelig i jämförelse med jul för att vi ska kunna släppa ut alla våra undertryckta aggressioner. Och med tanke på att vi i princip hela familjen bara träffas under dessa högtider, är vi noga med att varje gnutta aggression får se dagsljuset. Årets smaskigaste bråk brukar av gammal tradition gå av stapeln på påskaftonsmorgon när vi äter frukostlunch. Men jag jobbade och gick i år misste om hela härligheten.

Annars vet jag inte riktigt vart detta lov har tagit vägen. Jag har varit på mitt rum mycket:D Och handarbetat! Eller tja inte riktigt, men jag har gjort bildkollage, och ska ikväll pynta en dagbok med guldströssel:) Jepp ni kan kalla mig miss handywoman om ni vill. Jag lystrar till det.. (På bilden ser ni mig redo att med hammarens hjälp krossa en liten egyptisk glaspyramid - souvenir för att använda innehållet till mitt hantverk)

Den enda fysiska motion jag fått var idag när Ida och jag KÖRDE till mariebad och BADADE i bubbelpoolen, och SATT i bastun. ( Men ack, vi GICK, alltså som i PROMENERADE, från parkeringen in till badhuset, OCH från badhuset till parkeringen.

Det var roligt på mariebad:

Ida: Åh idag ska jag använda min gröna såpa! ^^
Jag: Jaha vad trevligt. Är det sån som din pappa har? Såndär grön tvål?
Ida: Va? Nä
Ida: Å den e så underbar man kan använda den varsomhelst! Överallt! Fatta!
Jag: ?! (Kan man väl med dom flesta tvålar?)
Ida: Åh vad jag ska tvätta!
Jag: E den stark? Eller kan man använda den i ansiktet?
Ida: :O ! Tallsåpa?! Nej Hedvig. Man kan inte använda tallsåpa i ansiktet.

( Idas pappa använder grön tvål som doftar gott. Jag kunde väl inte veta att tallsåpa var till för att skura golv?!)

Nu är klockan sju. Jag åt lunch klockan två. (scrolla ner så får ni se min superlunch) Jag är hungrig, sur och oberäknerlig! Jag känner mig lurad. Hemma hos Emilia har dom festat på plättar med; äppelmos, glass och sylt. Själv var jag utlovad (nej jag hjälper aldrig till med maten hemma) middag klockan sju. Var är den?! Jag bara frågar! Tonfisk skulle vi äta. Men mamma hamstrar på fisken. Den ligger säkert i hennes handväska på nåt möte. I ren desperation har jag ätit två vindruvsklasar och ett päron.

Vi har Antonberg i skafferriet, och i brist på bröd äter man ju limpa. Men! Det är mot mina principer att snaska före maten.

Nu hörde jag någon dörr smälla. Hoppas det var tonfisken som kom! Nu måste jag stanna på mitt rum så jag inte hamnar i någon situation som leder till att jag måste hålla i köksredskap..

Bisous

ps. känner mig precis som Ida på bilden ds.

Idag har varit en synnerligen tråkig dag. Visserligen är klockan bara halv fyra och dagen kan ännu ta sig en ny vändning. Exempelvis kan pappa komma hem och säga att han blivit anställd på tips ettan, mamma kanske har bestämt sig för att öppna en manikyrsalong, eller kanske har Car Axel gått med i föreningen " arg vegan, som är stolt över det". Men, jag har inte så höga förväntingar..

Har inte gjort såå mycket idag. Skulle egentligen ha gått på stan med Ida men den lilla morrhoppan har gått och skaffat sig jobb! Gick istället till banken och tog ut pengar, sen gick jag till Kappahl och trösthandlade strumpor för 30 euro.. Japp. Köpte rosa, lila, röda, svarta, vita. You name it! Så bara så ni vet är det ganska urplockat där nu, och alla bra storlekar är redan tagna:D

När jag kom hem gjorde jag i ording en dunderlunch och såg på Lost med spansk text.

Tack o Hej leverpastej !

Hej hej alla bloggläsare! För er, (Hannele kanske) som följer/följde med min Serykupp kan jag med sorg i rösten meddela att det gick åt.. Han föll inte för den finska smygalkisen:S Eller tja han svarade inte.. Nåväl
(Ifall ngn har tips på hur man får honom på fall - Något som varken inkluderar cider eller att sitta inklämd i en garderob, snälla dela med er!)

Helgen spenderade jag i Karis av alla ställen. Med mitt gullefjun. Det var trevligt. Vi såg på melodifestivalen, gick runt i Ekenäs, åt middag med Idas systrar mm.
Natasja har dille på att snacka med Ida och mig när vi inte är i rummet, vilket var ganska roligt.

Natasja: " Har ni, mgdfg, någon, i zff köket?"
Jag: " Vad säger hon?"
Ida: " Vad säger du? Vi hör inte!"
Natasja: " Men! Ni dgfdf, kommer fgfd.
Ida:" Vad säger hon?"
Jag: " Vad säger du? Vi höör inte!"
Natasja: " JAG SA sdjfhjdf... dgd.. !
Ida: " Jaha, just så! .."
Jag: "Vad säger hon?"
Ida: " VAD SÄGER DU!?"

Frågan är varför vi inte går de åtta metrarna till köket och frågar vad hon vill! Istället ligger vi i varsitt rum och gissar vad den andra säger i typ 15 minuter.

Förövrigt kom det små påskärringar och hälsade på. Jag blev så till mig och rörd förstår ni! Jag sa "anteeksi mutta en puhu suomea", så gav vi dem toffefe. (dessvärre släppte jag väder, för att uttrycka det milt, i trapphuset mitt i all turbulens..)

Veckans citat, Natasja: "Ta en knackkorv eller nåt!"

Imorrn fyller mamma år. Hej o hå! Vilken fest. Det enda hon önskar sig är en vit tekanna. Av mig ska hon få en träorm och godis. Pappa mumlade något om att han skulle ut på stan imorrn, vilket är hans sätt att säga att han ännu inte bemödat sig att köpa något. Just så. Pappa fyller år på måndag. Högst på hans önskelista står Harmony Sisters CD. Det viktiga är att Komvaljens avsked finns med. Där sjunger dom: " Nyy är det slyyt, allt är förbi, o jag sänker mitt hyvyd så sakta"

Förövrigt kom jag på att då jag imorgon kväll har ärenden att uträtta i Idas garderob, kommer jag högst antagligen att hamna i en ganska knivig situation - Mamma kommer inte hem förrän sent, och då ska vi ju äta födelsedagsmiddag tillsammans. Jag hade sett framför mig den fina lilla ceremonin när jag överräckte henne ormen, och hur vi sedan skulle äta godis tillsammans. Men nu kommer allt att bli så bråttom! Jag kommer bli tvungen att skynda på allas ätande, sitta knäpptyst vid bordet för att döda eventuella konversationer vilka skulle ta extra mycket tid, duka av bordet snabbt, och sist men inte minst: Jag kommer bli tvungen att köra ormöverräckarceremonin i ultrarapid! Vilken skam! För att sen tacka för mig, ta min marimekkoväska och bege mig snabbt som bara den till Idas garderob. Ja vad gör man inte för eh, kärleken?

Dagens citat, Magnus Glans: "Gud vill att det ska vara lite svårt för mig"

Jag känner mig ganska olycklig i skrivande stund. Det ter sig nämligen inte bättre än att jag tappat bort mina favoritjeans:S Jag frågar mig hur man överhuvudtaget kan lyckas med något sådant. Jag har ju inte för vana att ta av mig byxorna hemma hos främmande. Jag förstår det faktiskt inte! Jag måste ju ha gjort det i all välmening, men hos vem? Känner någon sig träffad? Det kan vara just du som har dom hemma hos dig! Ring 15893! Ringer du nu så får du ett par ryska yllesockor på köpet! Just det, du läste rätt! Ett par ryska yllesockor! Så ta tag i första bästa telefon och ring! 15893!

Nej nu ska jag gå leta i tvättkorgen.
(Jag har bara ett par ryska yllesockor, men den som ringer får dom! Först till kvarn liksom)

Snart är det helg gott folk! Tjo och hej jag är ingen gammal drej!
Det är vissserligen bara tisdag idag, men vi ska inte låta oss nedstämmas!
Det finns egentligen bara en skitdag i veckan och det är söndagar. Jag hänvisar er till Idas blogg: www.nogg.se/jagi

Måndag: Som Ida så fint la fram det: "Illusionen av smärta är värre än smärtan själv" Slutsats: Vi klarar måndagar utan större skador.

Tisdag: Det här är egentligen den jobbiga dagen. Det är skitdagen - Den åtminstonne jag våndas över långt på förhand. Vi kan inte ta oss tillbaka till helgen och kommande andpaus är långt borta. Men gott folk - Just därför att den är så jobbig, får vi motivation! Och bara vi klarar av den här moraliskt låga dagen, börjar vi sakta men säkert bländas av helgljuset! Just det, så håll ut. Det blir inte värre än såhär.

Onsdag: Har ett oförtjänat dåligt rykte. Det här är lillördagen, eller bara lördag skulle jag vilja kalla den. Allt är tillåtet på onsdagar, jag menar lördagar!

Torsdag: Torsdag är den nya fredagen, det vet alla. (Min favvodag)

Fredag: Såklart vinner fredageftermiddag över alla andra tidpunkter på veckan, men samtidigt kan jag känna en slags press. Vår bästa tid är nu - pressen. Man vet att snart är man där igen. Liggandes på soffan o kollar på repriser av Ricki Lake från 1998. Klockan tickar alldeles för fort.

Lördag: Mångas favoritdag, inte min. Här drabbas jag alltid av läx och annan vara duktig - press. Då jag till varje pris vill att söndagen ska passera så smärtfritt som möjligt, planerar jag alltid att stöka undan läxor och annat jobbigt på lördagen. Det här resulterar i att både lördagen och söndagen blir förstörda!

Söndag: Tja, här skulle man egentligen kunna säga: Illusionen av illusionen av smärta är värre än smärtan själv. Men det blev lite råddigt. Kanske borde vi helt enkelt se sanningen i vitögat; Det finns inget bra med denna vemodiga, mellankoliska dag!

Puss o kram vi syns på stan! :)

Ps. På bilden ser ni mig bländas av helgljuset - Gör det ni med! Ds.

Maybe there´s a God above
but all I´ve ever learned from love
is how to shoot somebody who outdrew ya
it´s not a cry that you hear at night
it´s not somebody who´s seen the light
it´s a cold and it´s a broken hallelujah

Hallelujah..