Goder hare det här!

Häj!

Jestas vad trött jag är! Läkaren sa "ei urheilu" på en vecka. Även om jag inte har tränat känns det typ som att jag skulle varit på trippelspinningpass två kvällar i rad nu.. Men roligt har det varit! Och har mer energi att ta tag i slutrakan med pluggandet nu.. Inga länga kvar!!

Har i det stora hela varit en fin påsk! Fast har känts väldigt konstigt att inte CA varit hemma:( Vi brukar liksom genomlida familjehögtider tillsammans.. Värst är dock att jag inte fått säga att han befinner sig på andra sidan atlanten.. Känns liksom lite konstigt att sitta vid middagsbordet och låtsas att han är i Stockholm.. Well, syskonlojalitet är viktigt! <3

Nej nu är det hög tid att rypa sänken!

Love Heds

haha

Pappa: "Så vart ska ni ikväll då?"
Jag: "Till Ann och grilla"
Pappa: "okej"
Jag: "Fast Ann är inte hemma"
Pappa: "Nähä?"
Jag: "Och vi ska inte grilla"
Pappa: "Men ni ska till Ann och grilla?!"
Jag: "Jepp!"
Pappa: "Okej"

Gör om. Gör rätt!

Gårdagen var fabulous light skulle man kunna säga. Vi hade nog jätteroligt men det kändes som att ingen var riktigt på G.. Folk var lite avtrubbade.. Men vad gör man? Jo man tar nya tag! Gör om, gör rätt! Helt enkelt.

 No party poopers här inga!

Ikväll blir det DJ och nada 93:or på arken. Hell yes! (No offense om nån liten 93:a skulle läsa det här.. Just du är säkert helt okej :P)


 
För att klargöra en sista gång - Ida och jag hade inte planerat att ha likadana klänningar! Dä barra blev..



Ann och Niklas!




Sara, söt som alltid :)




Ann!



Hanno och Elin :)




Min bästis kom sen, men då måste jag "make an appearance somewhere else". Mötas och skiljas..




Lycklig i kundvagn!


Gårdagens citat: "Kan jag få känna på dina biceps?"


Nej nej nu ska det börjas igen!

See ya!

Love Heds


Hells to the yeah!

Hey yall blog readers out there!

Nu är jag hemmaaaa :D Var så länge sen jag var hemma så jag kan urskilja hemmadoften, trapporna känns konstigt små och köksknivarna ovanligt vassa! Egentligen är det ju inte så länge sen jag var hemma sist, men av nån anledning känns det så..

Ida var förstås här och så när vi pratade om morgondagens klädsel upptäckte jag att jag glömt samtliga av mina partyklänningar (okej självfallet inte samtliga men klassikerna:P) i Hesa. Men jag hann jag inte fälla en tår innan jag hittade min sedan länge tillbaka borttappade kamera där bland alla skor och väskor på garderobsgolvet!! Åh lyckan är skedd!

Gudars såna bilder det fanns! Men jag får ju inte dela med mig av dom jag skulle vilja :P Så ni får nåra censuerade sommarbilder :D




Den enda söta bilden på Ida och mig! Antagligen på grund av att jag inte syns :P




Huuj! Jag vill inte förlika mig vid tanken att jag har tagit egopics, och särksilt inte med toapapper virat runt huvudet! Tydligen har jag gjort det:/





Även en "rockestjärna" kan ha en tuff kväll..




Sexy bitch! Eller inte! Efter en arkenkväll. Vi hade jättetråkigt så vi bestämde oss för att fara hem till mig och lyssna på aqua och äta sour cream and onion chips. Vi var dock lite mer salongsberusade än vi trodde. Vi hävde ner åtminstonne ett glas och fick släpa upp damsugaren. Och efter hejdlöst kackel konstaterade pappa att vi var "fullständigt galna".




Jo







Men den här bilden är söt på riktigt <3



Yeah! Där fick ni lite bilder! Om jag kommer ihåg att ta med kameran imorrn blir det kanske lite fler! :) Hehe tror jag inte ska ta så hårt på "ingen alkohol på 10 dagar". Mitt crp-värde är trots allt nere från 111 till 25 och jag mår heelt prima skinka! :D

Gladpåskpåer! <3

Love Heds



Du är en orkidé i potatislandet!

Ikväll vann min mamma riksdagsvalet för andra gången. Den här gången med löjligt stor marginal. Festen borde vara i full gång på Södragatan.

Den här gången visste vi hur ett riksdagsval, med kampanj och allt som hör till fungerar. Och den här gången var det spännande på ett bra sätt.

Det var det inte för fyra år sen. Då var det på liv eller död. "Vinna eller försvinna". Det fanns ingen back-up plan. Ingenting. Hon satsade allt, och vann. Det var en såndär tid då "hela familjen + Ida" sammarbetade för min mamma. Hur mycket nytta vi gjorde när vi stod och delade ut valreklam utanför Erik Mattson lördagmorgnar är en annan fråga.

 Jag kommer aldrig att glömma hur hårt mitt hjärta dunkade under valvakan 2007 halvtimmen innan det stod klart att min mamma vunnit första gången. Min pappas kusin blinkande lugnande med ena ögat åt mig på andra sidan långbordet uppe i arkens gubbhylla och "vi röstade på Lissen-messen" rullade in. Men vi var nervösa till det sista ögonblicket.

När man kommer från en "vämses dotter e du då - ort" lär man sig att inte prata med alla om allt. När man har föräldrar som jobbar som till exempel min mamma lär man sig det ännu bättre. I know when to shut up. MEN. Ikväll bryr jag mig inte.

Jag älskar Åland. Men det finns ålänningar som får mig att skämmas för att jag kommer från Åland. Okunniga, oinsatta, fega och framförallt avundsjuka ålänngingar som inte kan unna min mamma hennes framgång. Men det är inte deras kväll ikväll.

Min mamma har jobbat hårt precis hela sitt liv. Hon har överlevt nästan 4 år i krigets jugoslavien, en fruktansvärd bilolycka och det smutsigaste politiska spel i åländsk historia. Hon är kort sagt, a survivor.

Min mamma är snygg, högutbildad, och talar sju språk flytande. Skulle det vara nåt fel på det kanske?





Du är en orkidé i potatislandet!


/Heds

Screaming at the top of my lungs and no one even looks up

Heippa!

Inatt drömde jag en jättekonstig dröm! Som dom flesta drömmar jag haft typ det senaste året var den märkligt tydlig. Inatt drömde jag att jag stod i ett rum med massa folk och försökte berätta nån historia eller liknande ( säkert inte en väldigt bra en :P) och alla avbröt mig. Eller dom avbröt inte, dom bar lät mig inte prata. Ni vet när man försöker "få ordet" i ett stort sälskap där många pratar så måste man ju höja sin röst lite och så småningom lyssnar folk på vad du har att säga. Men i den här drömmen ville INGEN lyssna på mig! Jag började om och om igen på min lilla historia men ingen blev tyst. Alla bara fortsatte prata ovanför mitt huvud som om jag överhuvud taget inte var där!

Jäää that's that.

Totta fucking kai!!

Vilken jävla pissdag! Som att det inte räckte med att jag ligger bakom sisådär 80 fysikuppgifter. Nu har jag,  återigen! dragit på mig streptokocker (tror jag, min egen diagnos). Precis samma symptom som för två år sen. Så efter två nätter utan sömn, feberfrossa, waaay to many panadol, och så ont i halsen så det är ett rent helvete varje gång man ska svälja bestämde jag mig för att släpa mig till en läkare. Så efter 4 timmars fysikföreläsning med bara en liten klunk appeslinjuice i magen (kunde inte äta eller dricka) tog jag mig till båtsmansgatans hälsocentral. Först måste man köa i ett halvt decenium för att ens få komma fram och säga sitt namn och vad man har för symptom. Sen hittar receptionisten inte mig i några register och ber MIG om råd för vad hon ska göra?! Till slut lyckas jag hamna i nån annan kö där jag åter får vänta i evigheter. Sen blir det finally min tur. Halefuckinglujah! Men nej! Hon kan inte heller hjälpa mig för hon kommer inte åt mina journaler! Nejmen fint! Så hon säger att jag måste gå privat istället. Sen har receptionisttjejen lyckats slarva bort mitt FPA-kort och det tar hur länge som helst innan hon hittar det.

Efter att ha tjatat förgeves en stund om att man har rätt till gratis sjukvård och inte borde behöva gå privat måste jag åter sätta mig på bussen tillbaka mot mejlans och söka upp Hartmans sjukhus. Ännu mera väntetid. Den här gången i sälskap med en fyllegubbe som vägrar släppa sin koskenkorvaflaska och mentalt störda gummor.  Sen fick jag finally träffa en sjuksköterska. Hade nästan 39 graders feber och blodprovsresultatet var inte direkt det bästa. Så fick jag vänta igen forever för att träffa en läkare. Till slut fick jag mitt antibiotikarecept och satt mig på bussen tillbaka in till stan. Bara fjärde bussresan den dagen. Har gått runt och spottat på trottoaren hela dan som nån tonårskille, när det gjort så ont att svälja. Men så måste jag ju spara allt saliv hela bussresan från mejlans till Eira. Så så fort jag kom ur bussen måste jag ju spotta. Och det var inte nådigt! Det var som en fontän. En gubbe som var ut och gick med sin hund gave me the look. Och i kombination med hur sliten jag ser ut kan han inte ha tyckt att jag var hot stuff! Hoho!

Efter lite burana som faktiskt hjälpte gick det att äta så jag har tröstätit sushi och tyckt synd om mig själv.. Nåjåå så nu blir det antibiotika i 10 dagar. Ingen träning och ingen alkohol. Den här påsken blir inte riktigt som den förra så att säga:P Men det är nog bäst för alla!

Love Heds

My mind's distracted and diffused!

Heippatiralla!

Nu ligger jag i sängen, inbäddad i filtar påväg att sova. Fredagkväll till trots. Min prepkurs började i onsdags så det är helt fullt upp! Jätteintressant men tungt! Särskilt med tanke på mina andra kurser på sidan. Vet faktiskt inte hur det kommer att gå. Men man kan ju bara göra så gott man kan.. Känns i varje fall bra att vara tvungen att stiga upp tidigt på morgonen och ha någonstanns att ta vägen. Få tillbaka självdiciplinen..

Annars längtar jag till Åland:/ Den känslan kan komma över mig så plötsligt. Mitt i allt bara så skulle jag göra vad som helst för att få vara på Södragatan, eller arken :P  

Annars vet jag inte så mycket. Är helt trött. Har varit så mycket stress på sista tiden. För all del självförvållad, men vad gör det för skillnad?

 Well, sömn är väl den enda medicinen!

Hoppas ni har det bra!

Love Heds

RSS 2.0