Don't tell me not to leave right before I go
Hej!
Det var ett bra tag sen jag uppdaterade nu! Jag har helt enkelt haft betydligt roligare saker för mig! :D Efter att vi slutat jobba for Josse, Hannele och jag till Antibes och Korsika. Väl hemma har jag sedan försökt få ordning på alla förberedelser inför Polen. Men framförallt har jag försökt förstå att min bästis som genom ALLA tider varit max några kvarter bort från mig i den här stan nu har flyttat till Sverige för att plugga. Dessutom har Peter, Laura, Fredrik och jag hunnit göra en totalt spontan och galen Tallinn-resa! (Den förtjänar verkligen ett helt eget inlägg!!)
Nåväl, nu sitter jag på min säng och funderar. Dagarna hemma på Åland rinner iväg utan att jag kan göra något åt det. Å ena sidan vill jag bara hålla kvar dom i ett krampaktigt grepp, å andra sidan vill jag bara fara iväg och komma igång i Polen.
Jag har haft den bästa sommaren nånsin! Det är det ingen fråga om. Gamla och nya vänner är alltid den bästa kombinationen. Och den här sommaren har verkligen handlat om både gamla och nya vänner! Förstår inte hur vi hunnit med så mycket.. Men det känns som att vi tagit tillvara på varje tillfälle! Sena utekvällar, natt-dopp, båt-turer i stora vågor, midsommarfirande, och såå himla mycket mer!
Den negativa sidan är att det varit så himla mycket känslor på sista tiden. Fast man tvingar sig själv att inte få upp sina förväntningar och få för sig nåt kan man i slutändan sällan låta bli. Hjärnan vet att det är farligt och den förnuftiga delen säger att man ska se upp. Men den där andra delen kan inte låta bli. Och sen slutar det som det alltid gör. Man frågar sig hur många gånger man ska orka med:/ Men hey! This to shall pass..
Så jaa, imorgon är det packning som gäller, på lördag skördefest och Lauras inflyttningsfest och på söndag packar pappa och jag firmabilen och kör ner till Polen.. Hoppas bara jag inte börjar gråta som en flodhäst när jag ska säga hejdå till alla! Det känns så overkligt att jag ska tillbaka Polen. Kommer nog inte förstå det förrän jag väl sitter där.
Tror inte jag uppdaterar något före jag far till Polen.. Men jag meddelar nog sen att jag lever och inte tillfångatagits av polsk maffia :P
För er jag inte ser innan jag far, I love you bitches! I'll see ya in the arkendimma nån gång!
Med mycket kärlek,
Hedvig
Det var ett bra tag sen jag uppdaterade nu! Jag har helt enkelt haft betydligt roligare saker för mig! :D Efter att vi slutat jobba for Josse, Hannele och jag till Antibes och Korsika. Väl hemma har jag sedan försökt få ordning på alla förberedelser inför Polen. Men framförallt har jag försökt förstå att min bästis som genom ALLA tider varit max några kvarter bort från mig i den här stan nu har flyttat till Sverige för att plugga. Dessutom har Peter, Laura, Fredrik och jag hunnit göra en totalt spontan och galen Tallinn-resa! (Den förtjänar verkligen ett helt eget inlägg!!)
Nåväl, nu sitter jag på min säng och funderar. Dagarna hemma på Åland rinner iväg utan att jag kan göra något åt det. Å ena sidan vill jag bara hålla kvar dom i ett krampaktigt grepp, å andra sidan vill jag bara fara iväg och komma igång i Polen.
Jag har haft den bästa sommaren nånsin! Det är det ingen fråga om. Gamla och nya vänner är alltid den bästa kombinationen. Och den här sommaren har verkligen handlat om både gamla och nya vänner! Förstår inte hur vi hunnit med så mycket.. Men det känns som att vi tagit tillvara på varje tillfälle! Sena utekvällar, natt-dopp, båt-turer i stora vågor, midsommarfirande, och såå himla mycket mer!
Den negativa sidan är att det varit så himla mycket känslor på sista tiden. Fast man tvingar sig själv att inte få upp sina förväntningar och få för sig nåt kan man i slutändan sällan låta bli. Hjärnan vet att det är farligt och den förnuftiga delen säger att man ska se upp. Men den där andra delen kan inte låta bli. Och sen slutar det som det alltid gör. Man frågar sig hur många gånger man ska orka med:/ Men hey! This to shall pass..
Så jaa, imorgon är det packning som gäller, på lördag skördefest och Lauras inflyttningsfest och på söndag packar pappa och jag firmabilen och kör ner till Polen.. Hoppas bara jag inte börjar gråta som en flodhäst när jag ska säga hejdå till alla! Det känns så overkligt att jag ska tillbaka Polen. Kommer nog inte förstå det förrän jag väl sitter där.
Tror inte jag uppdaterar något före jag far till Polen.. Men jag meddelar nog sen att jag lever och inte tillfångatagits av polsk maffia :P
För er jag inte ser innan jag far, I love you bitches! I'll see ya in the arkendimma nån gång!
Med mycket kärlek,
Hedvig
