heippaheihedsheihei

Voi paskakorvar! Jag börjar bli stressad! Inget är klart ännu! Och när ska jag hinna lacka naglarna, träna, kolla att det inte gått nån maska på strumpbyxorna, få min skönhetssömn, tvätta badkaret, diska?! So much to do. So little time.

Imorgon blir det Sjundeå för att fira Laura såklart! 

Förresten lärde jag mig två nya finska ord igår! Men sen glömde jag dom igen :D

Love Heds

Grattis gulle!!! 19 år!
Är så glad att jag lärde känna dig! You rock my socks!
Du är helt Fabulous!

Förstår ni vilken hemsk natt jag har haft? Nej det gör ni ju inte, men jag ska berätta! Jag hade egentligen lovat mig själv att inte ta ut eventuell aggression kopplad till det faktum att jag bor med min mamma i en etta, här i bloggen. Men. Fuck it!!

Igårkväll frågade mamma om jag kunde gå till hörnaffären för att köpa greapjuice åt henne. Snäll dotter som jag är så gjorde jag ju det! Men på nåt sätt har jag sen lyckats tappa bort juicen påväg hem från affären. (Som är ett stenkast från oss). Nåja, kommer hem (utan juicen tydligen). Allt är frid och fröjd. Klockan blir mycket. Mamma kommer hem precis när jag ska gå i säng. Fint. Jag somnar. 

Sen vaknar jag plötsligt. Mamma pratar om juice. Va? Alla lampor är på. Faan är det redan morgon. Jaja klockan har inte ringt ännu. Försöker somna om. Juicepratet fortsätter. "Var har du lagt den?" "Jag som så gäärna ville ha greapjuice" "Jaja jag får väl ingen juice då". Hon blir tyst. Skönt. "Men jag hade veeerkligen velat ha juice ikvääll!" NUU vaknar jag till "Är det kväll?!" "Mammi är det kväll?!?!" Mamma: "Ja?" Nu förstår jag exakt vad hon håller på med! Hon har inte samvete att ruska om mig, men hon pratar medvetet så högt så jag ska vakna och leta upp juicen åt henne. Shockad över att klockan är 01.00 på natten berättar jag  att jag ska upp 06:00 på morgonen och inte orkar leta upp juicen. Då säger hon att det inte går för att jag inte köpt nån juice. NUU blir jag arg på riktigt! Jag veet ju att jag köpt juicen. "Jaha men då har du druckit upp den då!" Om jag var arg förut blir jag helt rasande nu. (Jag är inte världens trevligaste när jag blir väck tidigt på morgonen så då kan ni ju bara täka er hur jag är 01:00 på natten) Börjar skrika att jag abslout inte har druckit upp den. Att jag hatar greapjuice. "Jaha vem har då druckit upp den?" Gallskriker att kanske Moldaviens prins har varit här och druckit upp den. Sen tycker jag plötsligt att jag var väldigt fyndig så jag böjar skratta åt mitt eget lilla citat. "Haha Moldaviens prins! Haha det var ju roligt!" Mamma ger mig en mördande blick. "Du är inte alls rolig nu Hedvig!" Nähä surprise att du inte tycker det liksom. Lägger mig ner och fnittrar åt Moldaviens prins. Har Moldavien ens monarki eller republik liksom? Det bara kom! Hoho jag har nog mina moments.. Mamma vandrar in på toaletten och mumlar samtidigt att jag "helt enkelt glömt att köpa juicen." Funderar på att låta henne vinna. Lägger mig till och med tillrätta i sängen. Men fan heller! Så jag hoppar upp ur sängen. Hoppar över på hennes sida och passar på att röra om täcket till en enda röra och så letar jag upp kvittot. Öppnar upp badrumsdören (ni vet med ett sånt där ryck för att skrämma personen i rummet :D) och håller upp det 2 cm från hennes ansikte. "Hedvig du vet att jag inte kan läsa det där ändå". Så jag lägger det på toaletten, känns lite antiklimax, men anser mig ändå ha "vunnit". Vi har fortfarande inte hittat juicen men båda vet vi nu att jag köpt den. Så på nåt sätt har jag lyckats slarva bort juicen på en 50 meters raksträcka påväg från affären. Jag är helt enkelt mer virrig än vanligt. Vad nu det kan bero på. Mina tankar ligger helt enkelt långt långt borta... 

Äh jag har saker att göra!

Oj förresten! Tänkte börja skriva upp finska ord jag lär mig! Hur fabuloust är inte det?!

* Paina! - Tryck! (jag tror det stämmer ivf)

Love Heds

Igårkväll skulle jag ju bara bada badkar och lacka naglarna. Sen fick jag reda på att jag klarat molekylärbiologin i Polen och så klippte jag mig jättedjupt i fingret. Ringde Ida som låg och sov för att berätta om kvällens nyheter, men hon sa bara "det är ju uuuuunderbart gulle!" "Du förstår inte ett ord av vad jag säger eller hur?" "Nä!".

I varje fall var det här mer än jag hoppades på. Det betyder att jag klarat precis varenda en liten tenta i Polen. Varje litet latinförhör, allt! Det känns väldigt väldigt bra. Visst anatomin var störst och viktigast. Men det känns så bra att kunna säga att man klarat allt.. 

Well well, nu ska jag träna! 

Love to love you! 

                                


                                

                                 

                                          
        
                                

Jag ville hitta en fin dikt att sätta in. Har gått igenom en massa. Men ingen är tillräckligt fin. Kan bara konstatera att jag hade sån tur som fått och får ha dig vid min sida. Jag har alla mina underbaraste och roligaste minnen med dig, men också dom tyngsta minnena. Folk letar ett helt liv att hitta en vän som jag hittade när jag fortfarande hade mjölktänder.
Somliga har tur <3

Heippa!

Nu i det senaste har jag funderat en del, som ni kanske märkt :p  Tankarna far runt i huvudet så jag mår illa. Och humöret far upp och ner. Är på strålande humör ena stunden, och så vet jag att det bara är en fråga om tid innan jag blir ledsen igen.

Även om det inte känns så bra just nu vet jag att jag är påväg åt rätt håll. Eller jag hoppas det i varje fall. Tror att jag håller på att bearbeta känslor jag borde ha bearbetat för länge sen.

När något blir för jobbigt att hantera, eller acceptera för den delen, knuffar man ifrån sig det.  Koncentrerar sig på annat. Nördiga anatomiböcker i mitt fall antar jag:)  Det behöver kanske inte vara något dåligt. Men förr eller senare måste man ta i tu med det man egentligen känner, djupt inom sig.

Man tror att man är över något enda tills man tvingas konfrontera det igen. Känslor man trodde var borta för länge sen dyker på ett ögonblick upp igen och du vet inte vad du ska göra med dem. Man minns hur mycket det sved då. Man minns alla frågetecken och skulden på sig själv.

Alla går igenom det någon gång. Det svider att förlora någon man brytt sig så otroligt mycket om. Någon man verkligen trodde skulle finnas där för en.. Men det är lättare med lite hjälp på traven. Det enda jag bad om var ärlighet. Var det så mycket att begära?

Den som sitter med alla korten på handen har liksom "makten över dig".
Liksom dom flesta är långt ifrån alla mina egenskaper goda sådana. Men en sak kan ingen säga att jag inte är, och det är ärlig. Och när jag någon gång sitter med korten i min hand handlar jag varsamt. Försiktigt. Inte så att jag inte gör misstag. Menar ju inte att jag är nåt jävla helgon. Men jag försöker i varje fall städa upp efter mig.

"Man kommer över det bara man vill". Men det är just det. Man måste vilja. Och jag tror kanske det är först nu jag vill det.

Kanske inte slår klackarna i taket ikväll, och kanske inte imorgon. Vet att det kommer gå upp och ner igen. Men nu vet jag att dom ska upp dit igen!  

Det sägs att "Tiga är guld", men jag tycker det är fittigt jävla billigt. There you go!

Pure Intuition 
Love Heds 

Heippahei!

Woopido vad glad jag är! Torsdagkväll och skolveckan är över för min del! Och imorgon ska jag köpa en ny data! Kan man bli lyckligare! Dessutom lär jag få en liten revanch på Tivoli imorgon. Ska se till att sköta mig exemplariskt den här gången! Vad har jag för val när jag inte har nån "räddare i nöden" med mig den här gången..

På lördag ska mamma, Laura och jag på operan och se på en dansuppvisning. Min första tanke var "Gud ge mig styrka". Men vid närmare eftertanke tror jag att det kommer bli rätt kiva juttu:)

När jag kom från skolan idag sköljde en slags lättnadskänsla över mig. Saker blir inte alltid som man vill, eller som man tänkt sig. Men i mitt fall vet jag att jag gjorde så gott jag kunde. Jag visste inte bättre. Och vad är det med det? Jag tror egentligen inte riktigt på öde. Eller jag har svårt att gräppa det liksom. Men ibland har man inget val än att lita på att ödet "vet bäst". Det som ska ske kommer att ske. Och är det inte meningen så ja, då är det inte det.. Så nu tänker jag bara luta mig tillbaka och enjoy the ride:D

pussokram vi syns på stan!

Ha en fin torsdagkväll!

Love Heds

Heya bitches!

Jag lovade ju tidigare att jag skulle uppdatera flitigare den här hösten, efter anatomihelvetet. Så jag ska hålla mitt ord!

Har inte hänt så mycket intressant idag. Slarvade som vanligt med matteläxan vilket börjar bli lite pinsamt när jag varannan gång är den enda eleven. Alltså bara jag och lärare. Och min ogjorda läxa. 

Skulle koka ris till middag (alltså inte bara ris då, ni fattar grejen). Hade redan kokat upp vatten o allt när jag ser att det är fullt av äckliga baggar i riset. Kastar det i soporna. Tar fram nästa paket. Det visar sig också innehålla baggar. Tar fram risotton. Förstår inte hur man ska tillaga den. Ringer till mamma och frågar hur man gör risotto, och passar på att klaga över att vi har baggar i skaferiet. Till slut kokar jag risotton, är påväg att äta den när jag ser massa små vita maskar i oljan på risotton. Vill bara börja gråta. Konstaterar att gud inte vill att jag ska äta ris. Sen köpte jag nytt ris. Och nu har jag äntligen ätit:D

Annars går det faktiskt rätt bra att bo med mamma. Vi har så olika tider. Nu är klockan kvart 23:15 och nu först är hon påväg hem från jobb..
Känns till och med som om vi kommit varandra närmare än vi varit på länge. Kan ju bero på att jag aldrig fått ha henne så mycket närvarande som nu.

Nej nu ska jag rypa sänken!

Adjöken fröken, akta dig för löken!

Igårkväll gick jag på en kylig kvällspromenad och pratade med Josse i telefon. Är så tacksam att jag ringde henne. Det var nog först när vi la på som jag förstod hur mycket jag behövde det där samtalet. Och inatt sov jag som en bebis hela natten. Och det var rätt längesen sist.

Tack för att du finns <3
                                      

Hey yall!

Jag vill börja med att be om ursäkt för mitt förra inlägg. Det är klart att man får må dåligt, och det är ju tillåtet att ventilera. Men jag vill inte att nån ska få fel uppfattning - Jag håller långt ifrån på att tappa fotfästet! Jag mådde INTE bra den morgonen jag skrev det. Men faktum är att jag mådde rätt prima skinka redan dagen efter :D Jag är nog inte ämnad att må dåligt!

Jag började fundera lite över hur lyckligt lottad jag är. Hur mycket jag har att vara glad över. Jag vill inte låta som nån moralkärring. Ska man alltid tänka på svältande barn i Biafra får man ju aldrig ens vara lite deppig. Men det skadar ju inte att vakna upp lite och tänka på hur mycket fint det finns i ens liv..

Ida var här ett dygn och det var helt underbart att bara få ha henne för mig själv lite! Vi var ut och åt middag, bada badkar (haha vill alltid stava det badkarl xD) och låg i sängen o bara fnittra. Vi tog det väldigt lungt med andra ord. Konstigt hur en enda människa kan ha en sån effekt på en. Som om jag kände hur jag blev lyckligare och lyckligare för varje timme hon var här. Till och med hostan blev bättre xD Hon stannade inte länge, (kort och intensivt, just the way we like it, hähä :P) men jag kommer leva länge på det här:) 



                               


  Jag: "Jag är så lycklig att du är här! Människan är ju trots allt ett flockdjur!"
  Ida: "Så nu är vår flock samlad eller?!"


Nej nu ska jag fortsätta kurera mig, dricka te och plugga lite!

See ya, wouldn't wanna be ya!

Med <3 / Heds