The life in the Szczecin
Jo men hej jo.
Den här dagen får en 8a på produktivitetsskalan. Jag har hunnit gymma, klippa mig, laga mat till mig, Rohan och Ida (mina nya roomies alltså) och pluggat.
Skit i det. Det har hänt en förfärlig sak idag. En fruktansvärd sak. Förnedrande. Förödmjukande.
Jag har, gott folk, fallit av löpbandet på gymmet.
Låt mig förklara:
Jag var som sagt och gymmade. Jag börjar på löpbandet. Jag ställer ifrån mig vattenflaskan och gymmkortet och börjar springa. Det går bra. Jag ökar hastigheten lite. Ökar den lite mer. Sen ökar jag den ännu lite till. Känner att jag börjar bli lite törstig så jag sträcker mig efter vattenflaskan. För att kunna göra det måste jag dock sätta mp3 spelaren i fickan för att kunna gräppa vattenflaskan med båda händerna. Det var mitt första misstag. Jag dricker lite vatten när jag märker att mp3 spelaren har fallit ur fickan och dinglar farligt nära mina fötter. Börjar fundera på hur jag ska rädda situationen. Problemet är ju att jag måste ställa ifrån mig vattenflaskan för att kunna sätta tillbaka mp3 spelaren i fickan. Men risken är att mp3 spelaren kommer att falla ner på bandet om jag inte sätter den i fickan direkt. Jag kan inte bestämma mig för vilket alternativ som är bäst. Istället ger jag ifrån mig konstiga läten och försöker desperat göra allt på samma gång. Snubblar över mp3 spelaren, hoppar som en gassell med ena foten till sidan. Safe! I ca en tiondels sekund. Sedan sätter jag förstås andra foten ner på löpbandet som alltså rullar förbi i en onådig fart.
Resultat: Jag sprättar av löpbandet med en himmelens fart. Faller o slår knäet blodigt och slår i axeln så det gör pissont. Här tror jag ändå att jag har nått förnedringens djupaste grunder. Nejdå! Då märker jag ju att jag sitter i en pöl av vatten då vattnet ur flaskan runnit överallt.
Självklart svalde jag klumpen i halsen och fortsatte springa. Man är väl ingen klenis. Och så log jag tappert och låtsades att det inte alls var så farligt som det såg ut. "Oh no it's okay! Haha I do that all the time! :) Yeah haha! it's okay.."
Jag slog i varje fall inte ut framtänderna. Det är nog min värsta skräck här i livet. Samt att jag ska få en blyärtspenna i ögat och måsta ha ett glasöga resten av mitt liv. Så att jo, det kunde varit värre :)
Annars då? Tjaa den här terminen började ju väldigt bra. Men det ha varri o farri. I stort sätt hela min klass har nu failat dom tre senaste biokemiproven! Känns ju stabilt! Vi borde kanske vara oroliga men det känns inte så farligt när vi alla är i samma situation.. Vi far ner i skiten tillsammans liksom ^^
Nu ska jag plugga lite, sen ska Ida o jag se på Step up. En av mina favoritdansfilmer. Jag ser den för att jag tycker den är bra. Ida för att hon ska sitta o påpeka hur dålig den är.
Fred ut.
Love Heds
Den här dagen får en 8a på produktivitetsskalan. Jag har hunnit gymma, klippa mig, laga mat till mig, Rohan och Ida (mina nya roomies alltså) och pluggat.
Skit i det. Det har hänt en förfärlig sak idag. En fruktansvärd sak. Förnedrande. Förödmjukande.
Jag har, gott folk, fallit av löpbandet på gymmet.
Låt mig förklara:
Jag var som sagt och gymmade. Jag börjar på löpbandet. Jag ställer ifrån mig vattenflaskan och gymmkortet och börjar springa. Det går bra. Jag ökar hastigheten lite. Ökar den lite mer. Sen ökar jag den ännu lite till. Känner att jag börjar bli lite törstig så jag sträcker mig efter vattenflaskan. För att kunna göra det måste jag dock sätta mp3 spelaren i fickan för att kunna gräppa vattenflaskan med båda händerna. Det var mitt första misstag. Jag dricker lite vatten när jag märker att mp3 spelaren har fallit ur fickan och dinglar farligt nära mina fötter. Börjar fundera på hur jag ska rädda situationen. Problemet är ju att jag måste ställa ifrån mig vattenflaskan för att kunna sätta tillbaka mp3 spelaren i fickan. Men risken är att mp3 spelaren kommer att falla ner på bandet om jag inte sätter den i fickan direkt. Jag kan inte bestämma mig för vilket alternativ som är bäst. Istället ger jag ifrån mig konstiga läten och försöker desperat göra allt på samma gång. Snubblar över mp3 spelaren, hoppar som en gassell med ena foten till sidan. Safe! I ca en tiondels sekund. Sedan sätter jag förstås andra foten ner på löpbandet som alltså rullar förbi i en onådig fart.
Resultat: Jag sprättar av löpbandet med en himmelens fart. Faller o slår knäet blodigt och slår i axeln så det gör pissont. Här tror jag ändå att jag har nått förnedringens djupaste grunder. Nejdå! Då märker jag ju att jag sitter i en pöl av vatten då vattnet ur flaskan runnit överallt.
Självklart svalde jag klumpen i halsen och fortsatte springa. Man är väl ingen klenis. Och så log jag tappert och låtsades att det inte alls var så farligt som det såg ut. "Oh no it's okay! Haha I do that all the time! :) Yeah haha! it's okay.."
Jag slog i varje fall inte ut framtänderna. Det är nog min värsta skräck här i livet. Samt att jag ska få en blyärtspenna i ögat och måsta ha ett glasöga resten av mitt liv. Så att jo, det kunde varit värre :)
Annars då? Tjaa den här terminen började ju väldigt bra. Men det ha varri o farri. I stort sätt hela min klass har nu failat dom tre senaste biokemiproven! Känns ju stabilt! Vi borde kanske vara oroliga men det känns inte så farligt när vi alla är i samma situation.. Vi far ner i skiten tillsammans liksom ^^
Nu ska jag plugga lite, sen ska Ida o jag se på Step up. En av mina favoritdansfilmer. Jag ser den för att jag tycker den är bra. Ida för att hon ska sitta o påpeka hur dålig den är.
Fred ut.
Love Heds
Trackback
